Samebyar kan tillsammans med en motpart skapa avtal om att ha möten i frågor där det inte finns krav på möten enligt lag. Detta kan till exempel kallas samverkansavtal eller avsiktsförklaring. Dessa kan se helt olika ut, beroende på vad samebyn och motparten kommer överens om, men ofta innehåller avtalet:
- hur ofta möten ska hållas,
- vilka frågor som ska tas upp på möten,
- vilken möjlighet det finns att påverka frågorna som diskuteras,
- vem som kallar till möte,
- vem som tar anteckningar,
- vem som bekostar möten och arbeten kopplade till avtalet,
- om samebyn har möjlighet att inkalla juridisk-, teknisk- och annan behövlig kompetens,
- med mera.
Det kan finnas flera orsaker till att ingå avtal för möten/samverkan. Målet brukar vara att underlätta: kanske har samebyn och motparten ofta kontakt med varandra och det blir lättare att ha bestämt formerna för detta. Genom avtal kan samebyn och motparten skapa regler som är anpassade efter deras behov.