Samiska folket är förutom ett eget folk och urfolk även en nationell minoritet i Sverige.
Enligt europeisk lagstiftning har minoriteter särskilt skydd. Det finns två konventioner, alltså internationella överenskommelser mellan stater, som ger ramarna för hur de stater som har nationella minoriteter inom sina landsgränser ska respektera dessa. Sverige har ändrat sin nationella lagstiftning för att leva upp till kraven i dessa konventioner.
Syftet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är att främja och skydda de nationella minoriteterna och de nationella minoritetsspråken.
Förvaltningsområden och förvaltningsmyndigheter:
Inom förvaltningsområden för samiska språket har man särskilda rättigheter till att använda samiska, till exempel i all kontakt med myndigheter som finns inom förvaltningsområdena, så kallade förvaltningsmyndigheter, samt i skola och äldrevård. Samer ska genom samråd få inflytande över de frågor som påverkar dem. Förvaltningsmyndigheter ska särskilt arbeta för att barn och unga som tillhör minoriteter ska få utvecklas i sina kulturer och i sitt minoritetsspråk och barn och unga har rätt till särskilda samråd i förvaltningsmyndigheters arbete.
De viktigaste paragraferna
5 §
- Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med minoriteterna i sådana frågor.
- Samråd enligt första stycket ska ske genom att förvaltningsmyndigheten för en strukturerad dialog med de nationella minoriteterna i syfte att kunna beakta deras synpunkter och behov i myndighetens beslutsfattande.
- I lagen (2022:66) om konsultation i frågor som rör det samiska folket finns särskilda bestämmelser om konsultationer med det samiska folket.
5 a §
- Förvaltningsmyndigheter ska särskilt främja barns och ungas möjligheter till inflytande och samråd i frågor som berör dem och anpassa formerna för detta till deras förutsättningar.