Renskötselrätten består av både ett enskilt intresse och ett allmänt intresse.
Enskilt intresse
Renskötselrätten innebär att var och en av samebyns medlemmar har en rätt att använda land och vatten till sitt och sina renars uppehälle. Det är en civil rättighet, alltså en rätt som gäller privatpersoner, och därmed ett intresse som gäller enskilda personer – ett enskilt intresse. Det är en typ av äganderätt – det är en rätt till att bruka marken och rätten skyddas enligt svensk grundlag som ett egendomsskydd. Det innebär att ingen ska behöva avstå från sig egendom utom i särskilda situationer och då ska ersättning ges. Det kan också vara så att rättighetshavaren, det vill säga samebyn som företräder medlemmarna, har godkänt att avstå egendom. Regler om detta finns i Regeringsformen och i europeisk lagstiftning.
Samebyn, som är en egen juridisk person, företräder medlemmarnas intressen gentemot utomstående tredje part. Samebyn ansvarar för alla frågor som gäller det enskilda intresset. Exempel på sådana frågor är byggen av nya bostäder, näringsetableringar, intrång på mark, rovdjursfrågor och tillståndsansökningar. Kort och gott: allt som innebär någon förändring i medlemmarnas rätt eller möjlighet att använda land och vatten till sig och sina renar.
Samebyn är sakägare, det vill säga någon som särskilt påverkas av beslut. Som sakägare har samebyn rätt att överklaga beslut, delta i samråd och få ersättning för skada och intrång på sina renbetesmarker. I Rennäringslagen finns bestämmelser om detta.
Allmänt intresse
De intressen som svenska staten anser vara viktiga för hela samhället och ska ha ett särskilt skydd kallas allmänna intressen. Det är bland annat Sveriges internationella åtaganden som ligger till grund för att rennäringen är ett allmänt intresse. Det finns flera allmänna intressen och när de konkurrerar så bestämmer politikerna vilket av intressena som prioriteras. Regler om detta finns i Miljöbalken.
Rennäringen är av grundläggande betydelse för det samiska samhället och den samiska kulturen och det ska finnas möjligheter att bedriva renskötsel i varje sameby. Detta innebär att det måste finnas en säker tillgång till allt som krävs för att bedriva renskötsel; åretruntmarker, vinterbetesmarker, kalvningsland, flyttleder med mera.
Rennäringen som allmänt intresse ska så långt som möjligt skyddas mot skador, men i Miljöbalken finns ett än starkare skydd för områden som pekats ut som riksintresseområden för rennäringen. Inom dessa områden är det i princip förbjudet att genomföra åtgärder som skadar rennäringen.
Alltså: inom det allmänna intresset kan områden för riks-intresse pekas ut. Dessa områden har ett ännu starkare skydd.